Dålig dag, inte dåligt liv, som man ska säga.

Just idag tror jag inte på det, inte alls.

Idag är en dålig dag som visar att 

min vardag/levnads situation inte går ihop.

 

Problem på problem. 

Psykisk ohälsa och massa defekter.

Ingen normal sömn. 

Mardrömmar som spelas upp varje natt,

och en robot som förstör min lust att finnas.

 

Ingen ledighet utan fast i ett fångeskap av

tekniska prylar som aldrig kan sköta sig själv.

En del saker var enklare förr. 

Arbeta i lag och gemenskap. 

 

Vanliga människor börjar sju och kan sluta fyra.

En annan kan få stå näst intill utan lön 

på grund av att sovit tre timmar på en natt. 

 

En fångenskap som inte går att brytas 

utan en lång period med ännu mer psykisk ohälsa och dumma frågor i 

all oändlighet. 

 

En rejäl dos av psykisk ohälsa 

och stress relaterade ting som gör det

svårt att kunna andas och se en framtid. 

 

Jag har gett upp men hela tiden drivs jag framåt 

genom vågorna med hjälp av en livboj.

Havet runt om är oändligt.

Inga bryggor.

Inga båtar.

 

Ett oändligt hav, skapad utav mina tårar.

Jag önskar kan kunde ro i land.

Inga åror, inget land. 

Den bultande smärtan i kroppen

som långsamt ger vika och det

ända som återstår är en produktion

av tragiska händelser och tårar. 

 

Båten håller inte för alltid,

och den har redan börjat läcka.